DAGBOK FRÅN ETT HD ÄVENTYR I FLORIDA MARS 2010

LULEÅ CHAPTER

Deltagare:
Ebbe Carlsson, Luleå
Kurt Eidegren, Gammelstad Luleå
samt
Hans-Erik Sundberg, Brändön, Luleå
Mirjam Ellensdotter, Brändön, Luleå
Leif Lundström, Bergnäset, Luleå
Lars Westerlund, Jutis, Arjeplog
Monica Westerlund, Jutis, Arjeplog
Bertil Berglund, Rosvik, Piteå

Prelude

Vid fikat hos Irene & Ebbe, under planeringen av en resa med fruarna till London, dök tanken upp (bara hos Ebbe & Kurt), att det vore mycket mer lockande, för oss, med en resa till VÄRLDENS STÖRSTA MOTORCYKEL-EVENEMANG:

LEGENDARISKA DAYTONA BIKE WEEK, i mars 2010.

Som under 2009, på 8 dagar hade över 600.000 besökare och mer än 200.000 hojar. Vi ”spånade” fram & tillbaks hela våren, men så bestämde vi oss att vi sticker över ”pölen”.
Vi höll det för oss själva ett tag, men när vi repat mod, förankrades det hos fruarna. Fick grönt ljus, men husens härskarinnor åker själva till London i vår.

Plan : 14 dagars resa och att uppleva DAYTONA BIKE WEEK, samt köra nya HD motorcyklar, i Florida under resterande dagar.

Den slutgiltiga resplanen blev att vi ville besöka:
Bike Week, Miami, Key West, Everglades (nationalpark sedan maj 1934, Bruttoarea:1399078 acres=5662km². Rejält träsk), Gainesville Dragrace (en av USA:s snabbaste banor), NHL hockey i Tampa och se´n fick omständigheterna styra resten av resan.

Sökte, kollade flygpriser, planerade körrutter, sökte boende, och andra ”måsten” inför trippen. Skickade ut en förfrågan till mc-kompisar, om någon ville göra oss sällskap på en HD-äventyrsresa i Florida 5-19 mars.

Jajjamensan, Lars & Monica hade knappt fått posten, innan dom högg till, som Everglades alligatorer. Sedan utökades skaran med Leif, Hans-Erik, Mirjam & Bertil.

Många fler ringde och gjorde förfrågan, men det blev till slut vi 8 som kom iväg.
Ett gäng där dom flesta är kring 60 med mig som nestor på 68+ (sinnet är minst 40 år yngre).

Vi träffades några ggr. för detaljer, bokade rum på platser som kan vara lite svåra att fixa boende på vid ankomst till orterna. T.ex. Daytona, Miami, Key West

Kollade HD- hyrpriserna runt omkring i Florida. Under Bike Week är priserna 3 dubblade, så vi hyrde inga hojar de 2 första dagarna. Priset från måndag var billigast i Orlando.
Alla valde ”sina” Harley-Davidson mc:ar. Vi bokade dessa hojar i god tid och lyckades få grupprabatt på 7 hojar & 10 dagar. 110 USD i Daytona och 70 USD i Orlando/dygn exkl. försäkring.

Alla flyg till Daytona var bokade år i förväg. Vi flög till & från Orlando. Hyrde buss för transport Orlando-Daytona-Orlando. Allt detta jobbade Ebbe & Kurt med sedan från september och fortsätter med efterjobbet, bl.a. samla bilder, skriva reseberättelsen och lite annat än i dag.

DAG 1

Väckning vid 04 tiden packa det sista, frukost, ut till flygplatsen för att träffas kl 05. Flyget gick 06 till ”Fjollträsk” (Stockholm), vidare till Frankfurt och därifrån direkt Orlando. Pass, utlännings & bagagekontrollerna klarades av.

Kvitterade ut buss. Monica körde säkert & vant, lotsad av Lars med GPS:en, oss alla till Dream Inn Hotel i Daytona Beach. Framme vid 24 Floridatid.

Daytona-temperaturen kanske +5-7 C-grader. Kyligt.
Kvällsmål blev hamburgare & coke!!! Snabb sanering av trötta, svettigt kroppar och sedan ”dream in”.

DAG 2

Alla vaknade tidigt trots den långa resan. Sökte frukostställe för morgonmålet. Checkade in på hotellet i efterskott, eftersom receptionen var stängd, när vi kom. Nycklarna fanns i ett skåp som vi hade fått koden till.

Ebbe & Kurt hade med hjälp av Ebbes son Fredrik, gjort dekaler med HD symbol, Svensk & USA flagga, Text FLORIDA TOUR 2010. Det trycktes på T-shirt som vi fått av vår dealer,  Lindroths MC, Luleå. Tack Martin, Thomas och Febe. Jobbet med att fixa tröjorna tog mycket tid och en hel del material gick till spillo, så kostnaderna gjorde tröjorna till värdefulla artiklar. Nåja, ”man lär så länge man har sin lever kvar”, eller hur det heter. Vi delade ut dessa tröjor till alla reskompisarna och dessutom hade jag köpt små Sverigeflaggor, till varje HD. Vilka visade sig vara till stor glädje och bra kontaktskapare under resan.

Nu var det dags att ta oss till området för DAYTONA BIKE WEEK 2010,
VÄRLDENS STÖRSTA (naturligtvis) MOTORCYKEL EVENEMANG.

Tog lokalbussen till Main Street Daytona Beach, som var ett ”hålligångställe”, 24/7 under hela festivaltiden, 8 dagar.

MC-parader, bilparader, alla möjliga och omöjliga fordon gled gata upp & ner, i en aldrig sinande ström. Ganska trångt på trottoarerna, men snart började solen värma behagligt. Karnevalsstämningen tilltog alltmer. Utbud av förtäring fanns på vart & vartannat steg efter gatorna. Efter några timmars flanerande i området, tog vi en taxi till Daytona Speedway, Nascararenan, där  skulle det finnas aktiviteter, som skulle intressera oss.

Märkesrepresentanter för allt möjligt hade sina tält för mc, motorartiklar och mycket ”tingel-tangel”. Men inte det vi sökte!

Taxi tillbaks till Main Street som befolkades mer & mer, tills det var nästan omöjligt att ta sig fram. Dagen gick, solen dalade och med den temperaturen. Vid 24 tiden frös vi och beslutade att ta bussen hem. Inte f..n kom det någon buss. Jaga taxi var omöjligt, alla upptagna, men till sist lyckades vi få åka med ett par, som ville dela kostnaderna. Kanonbra.

På kvällen gjordes plan för att få det att fungera med 7 mc i trafiken. Kom fram till att bäst var om 1 med GPS ledde hela gruppen + att 1 med GPS låg sist, och kunde leda dom som kom efter, till rätt mål. Visade sig vara oerhört smart.
Fort in till ”bingen” och god natt.

Dag 3

Solen sken, men kyligt i luften. Upp ur sängarna och in med frukost (mastigt amerikanskt).

Monica tog bussen ut på stranden och sedan skjutsade hon oss till Speedway Arenan igen, för vi hade missat att gå runt banan på utsidan, på lördagen. Nu var vi på rätt ställe, men flertalet arrangörer höll på att packa ihop, så vi fick bara ta del i några attraktioner. Till lycka var att nu kunde vi köpa grejor till reapriser (sista mässdagen).

Fick tips om en av världens största (naturligtvis) HD butiker som hade sålt mest HD under 2008. Kosan styrdes dit, och det var flera kvarter stort. Där fanns ALLT du kan tänka dig i HD väg. På väg därifrån stannade vi vid IRON HORSE SALOON, för underhållning, mc-tittande, mat & dryck. Festligt område, där besökarnas mc parkerades inne på området.

Middagen intogs på en pir ut i Atlanten, efter stranden, en bit från hotellet. Vi skulle ta kvällspromenad dit, efter stranden. ”Icke sa Nicke”, tidvattnet dolde sanden. Ingen taxi eller buss, kallt ute. Kollade med hotellreceptionen på hotellet bredvid. Jomenvisst, nog kunde han i receptionen skjutsa oss dit. Stängde receptionen. En stationsvagn skymtade i mörkret. Upp med dörrarna, kasta ut golvbrädor, byggmaterial, reservhjul, tomtegrejor!, plastsäckar, in med oss alla 8, packade som sillar. Pang, iväg på en vådlig färd fram till piren. Middag.
Dom andra hade i lönndom bestämt att Ebbe & Kurt skulle bjudas på middagen som tack. Det uppskattades. Hög stämning, tills pirrestaurangen städade ut oss vid 22 tiden.

Ett gäng motorcyklister som också varit inne på restaurangen och som vi såg inmundiga alkoholhaltiga drycker, gick ut samtidigt som oss. Dom satte sig på sina hojar och drog iväg. Passageraren, en tjej, reste sig upp viftade och tjoade åt oss, samtidigt som föraren drog upp hojen på bakhjulet, vilket fick flickan att böjas bakåt, över sissybaren och var millimeter från att åka med huvudet före, baklänges, pang ner i asfalten. Det verkar inte vara krav på hjälm i Florida, så dom åkte barhuvade. Man vill inte tänka på konsekvenserna om olyckan varit framme. Denna episod borde ha manat till eftertanke.

Vi skulle ju upp tidigt, för att hämta hojarna, så det blev det att snabbpacka och sovtime.

DAG 4

Bussen lastades och GPS:en var inställd på HD i Orlando. Trött, ensam, ovan servitris försenade vår avfärd vid frukosten. Planerat komma iväg 08 blev 09 .Men, vi hade ju proffs vid GPS:en och ratten. Snabbt gick färden till HD-butiken, ut med passagerare & bagage. Monica & Ebbe körde tillbaks bussen till flygplatsen, där vi hyrt den. Tillbaks i taxi, som inte hittade, utan dom fick lotsa honom rätt med GPS:en.

Vi andra hade tagit ut fordonen, flyttat över bagage till MC-väskorna, fäst Sverigeflaggorna och lämnat in resebagaget, för förvaring, tills vi kom åter efter turnén. Bra att kunna lämna det man inte absolut behöver, eftersom man utökat antalet resväskor fyllda med ”måsteprylar”, på evenemanget Bike Week och i HD affären. Hade vi haft med oss tältpinnar och tältduk hade vi kunnat tas för en ambulerande cirkus.

NU STARTADE MC-ÄVENTYRET. PIRRIGT, SPÄNNANDE, EFTERLÄNGTAT.
Sol, varmt, drygt 20 grader. Det blev så att Lars & Monica ledde gruppen med sin GPS och Ebbe med sin, samlade upp eftersläntrarna. Trots highway tog det 6 timmar till Miami Beach Art Deco område.

The Clay Hotel, f.ö. ett av Al Capones tillhåll under förbudstiden, skulle ha bevakad parkering, men tyvärr fick INTE MC parkeras på bilparkeringen (Floridalag !!!!???) Inget intresse från hotellet att hjälpa oss. -”Tyvärr inte vårt problem” svarade man. Fy vad uselt. Nåväl, vi är ju inte tappade bakom en vagn, så vi löste det själva, genom att gå ut på gatan, kolla om någon lämnade sin parkering, lägga beslag på den, för 4 cyklar. Gick bra, fixade 2 p-platser. 1 p-biljett för var p-ficka betalades och fästes bakom vindrutan på en av hojarna. Kan räcka, men vi får se i morgon om det finns någon kvar. Fick även höra att området var osäkert på natten, så lite oroade var vi, men vad skulle vi göra.

Dusch, ombyte, ut i folkvimlet på Miami Beach. Hotellet är beläget på ”minglar-hålligång” gatan. Åt ute, en superb angusstek, öl & Irish Coffee med mandelsmak (hade nog blandat ihop Irländsk Whiskey med Amaretto). Kvällspromenader upp & ner för gatorna. Mirjam, Hans-Erik & Bertil sökte tatuerarna från Miami Inc. Hittade allt utom dom från TV. Så var den dagen tillända.

Dom som bodde mot gatan hade problem med gatulivet hela natten. Är det partaj så är det.
Vi andra somnade ovaggade.

Mätarställning 2119
Vid avfärd       1882  = 237 miles x 1, 61 =382 km

DAG 5

Morgonen grydde i Miami. Vaknade med ett ryck, hade vi några hojar kvar eller…?
På med kläderna, ut på gatan. Lättnadens suck, allt var som vi lämnade det.

Frukost på lyxställe, med 24 timmarsöppet, dyrt. Soldis, moln och några regnstänk. På med mc kläderna och rundtur i Miamis Art Deco område, start 10.

Resan mot Key West, över broarna, ung. 180 km, var bara det, en annorlunda upplevelse. Trots att det bara var c:a 27 mil, så tog resan 7 timmar.

Comfort Inn, ett fint hotell väntade oss, med ett glas kall öl vid poolen. Skööönt.
Kort vila och uppfräschning innan vi tog oss till bl.a. Hemingways andra hem i Key West, SLOPPY JOE´S BAR, där han har sin vrå, med stol, bord och porträtt över, kvar.

Mycket folk & fordon cruisade efter gatorna i den ljumma kvällen. Påminde om karnevaler igen. Mat skulle intas. Hittade ett buffématställe med balkong rakt över huvudgatan. Toktur, ett sällskap lämnade ett bord just som jag kom upp för trappan. Det ockuperade jag på stört, räckte till oss 8. En utsökt buffé med massor av bl.a. havets läckerheter åts och sköljdes ner med bl.a. KEY WEST:s eget lokala öl. Smaskens. Pratade, fotade, stojade, kollade gatulivet från vår upphöjda position.

Ett lätt varmt regn föll, när vi efteråt promenerade runt i stan. Beslutade att ta taxi hem. Taxiföraren förklarade för oss varför priserna i Key West var så höga. Han jämförde Sverige och Norge, där prisnivån i Orlando motsvarade Sverige och Key West Norge.
Slut för i dag.

Mätarställning 2285
Vid start          2119 = 166 miles x 1, 61 = 267 km.

DAG 6

Heldag i Key West.

Vaknade till mulet, varmt väder med regnstänk. Ebbe påstod att någon ”morrar” hela nätterna, och det var inte AC:n. Kan inte förstå vad han menar, jag delade ju rum med honom.

Frukost på hotellet, i grupper for vi ut för att utforska Key West. Spännande, mytiskt, vacker utsikt. Såg inte Cuba, men kände cigarrlukten. Jag & Ebbe hade beställning hemifrån. Till Walgrens för att inköpa den allra bästa och funktionellaste anti-rynkkrämen i hela världen. Vi säger inte vem som beställt, men det var inte barnbarnen.

Körde genom stränderna, hamnarna, lyx och slumkvarteren, såg Hemingways bostad/museum och andra sevärdheter. Fikade ”mitt i smeten”. Svettig, solbränd till hotellet, för ett dopp i poolen, där en halvmeters ödla promenerade & simmade omkring till allas förskräckelse och förtjusning. En macka och en svalkande öl med HOG-rabatt.

Myste i den nedåtgående solen, innan vi ”rekade” inför middagen. Samtligas ”nunor” var nu högröda, mest pannor, kinder och näsor. Smörjoljor på flagnande skinn är inte vackert, men vad göra.

Ebbe, Leif & jag som var med på MC trippen till Las Vegas fick en exklusiv tour Nevada+Florida T-shirt, fixade av Ebbe och mig. Träffades för gemensam middag, som var god och stärkande. Planerade för fortsättningen på resan. Det såg ut att bli ett oherrans storm/åskväder på fastlandet och över Everglades tor-fre, som vi skulle igenom. Vi får kolla vädret i morgon bitti, och se om vi måste stanna kvar, tills det är över. Även vilken klädsel vi skulle ha, om vi fortsatte. Lovades enlig vädertv: + 25 & regn, som gör det svårt att välja, om man inte har funktionskläder och fotbeklädnader, typ Gore-Tex.

Promenad hem, vi och ljuset slocknade för den dagen.

Mätarställning   2326
Vid start            2285 = 41 miles x 1.61 = 66 km i den lilla stan.

DAG 7

Vaknade tidigt, kollade väderkanalerna på tv:n. Såg illa ut, Thunderstorms, över hela delen av Florida från Orlando – ner till Key West.

Frukost 07. Någon ville att vi skulle stanna på plats. Men eftersom det var uppehåll så ville vi köra så långt vi kunde innan det bröt ut. Vi är ju bikers så lite åsk/regnstormvarningar stoppar väl inte oss.

Rummen tömda, packat & klart, avfärd 07:40, mot Naples där Westerlundarna hade bekanta.

+25 grader, fuktigt, mulet, men inget regn. Snabb färd över broarna mot Miami, körde 3 timmar i ett svep. Fortfarande ”bra” väder bara några få regnstänk. Fortsatte färden efter kort stopp.

Stannade vid en alligatorturistfälla och åt lunch. Tog en tur på träsket för att ev. få se någon alligator. Killen som körde, båten/hydrokoptern som hade V8 motor utan ljuddämpning, hade svensk pappa. Han hade sett flaggorna på hojarna, så han visste var vi kom ifrån. Han kryssade med oss i Everglades träskmarker, men inte såg vi någon alligator, utom den dom hade inhägnad på ett rastställe i träsket, en trött 50 åring som låg still som en ”bombad säl”. Resan kostad 20 USD. När jag snackade med honom efter färden, talade han om, att det var länge sedan han sett nå´n alligator under turerna. Det förstår man att det skall f.n vara alligator där, eftersom ett otal hydrokoptrar från många ”turistfällor”, dånade runt platsen hela dagarna och störde matsmältningen. Träffade ytterligare Svenskar som oxå sett våra vimplar. Roligt. Fortfarande uppehåll.

Fortsatte vägen, som var en c:a 15 mil lång raka från Miami till Naples, med bara två böjar, genom träsket. Vid sidan av vägen, hade man grävt dräneringsdiken på 5-10 meters bredd efter hela vägen.

Eftersom Mirjam körde 1 HD, åkte Hans-Erik bakom Bertil. Vi såg att han viftade med armen titt som tätt mot diket. Trodde han fått kramp. Vi fattade inte vad han menade, förrän vi stannade och fick se, att efter hela diket, låg ett otal alligatorer på dikeskanterna. Hans-Erik hade slutat räkna när han pekat på 99 st. C:a 7 av dom 15 milen var alligatorbelamrade!! De största vi såg var nog 4-5 meter långa, och det kostade ingenting att se dom. Ebbe kastade en sten på en av alligatorerna, så det sjöng i ryggplåten, inte en reaktion. Blängde med ett öga, alligatorn, inte Ebbe och somnade om.

Vi nådde Naples utan störtregn. Seashell Inn erbjöd boende för 99 USD/natt. Ebbe & jag tittade på varandra och då trodde receptionisten att vi skulle backa ur. Då fick vi 20 USD i HOG-rabatt. Lite läsk & tilltugg vid poolen, vilade en stund innan middagen, som åts hos en Slovak, som snackade hockey hela tiden. Kände till Lulespelarna. Schnitzel & Krusovice avslutade dagen. TV koll på vädret för morgondagen. Händerna på täcket & god natt.

Mätarställning 2569
Vid start          2326  =  243 miles x 1.61 = 391 km

DAG 8

Varmt & mulet. Grattade Hans-Erik som fyllde 60, med presenter & leve rop. Frukost köpte vi på 7 Eleven och spisade denna vid poolen.

Tillbaks till rutinerna. Packa, checka ut och drog vidare. Nu hade blåst & regn tillstött. Monica & Lars, mötte efter vägen. Regnet ökade till tropiskt regn, så vi var tvungna att snabbt söka skydd. Vattnet var decimetern på vägarna och mer i trottoarkanterna. Dyblöta, som dränkta katter, tog vi oss till Fort Mayers och in i en spritbutik.

Vattnet rann i strida strömmar ner på golvet i butiken. Pinsamt, men personalen & chefer hälsade oss mycket välkomna, tyckte vi var tuffa, och vi skulle få stanna så länge vi ville, men senast till 22 när dom stängde. En del personal avdelades att svabba upp efter oss (dom såg inte glada ut, utan hämtade stora baljor som dom nog tyckte vi skulle stå i). Folk som kom in & handlade, undrade vilka vi var, som såg ut så där. När vi förklarade att vi kört MC i detta väder och var från Sverige, skrattade dom gott och tyckte att nordborna var konstiga som kör MC, i väder där folk inte ens går ut.

När vi kollade butiken, fick vi se nå´t vi aldrig sett. Butiken var 5-6 meter i takhöjd, c:a 80 meter lång & 30 meter bred. WOW. 2400 kvadratmeter systembolag.

Vi väntade & väntade, passade på att luncha på en restaurang vid bolaget. Väntade, men när regnet avtog, stack vi iväg. Hann till Ponto Gorda, innan himlen blev svart och blixtar korsade himlen. Sökte snabbt hotell, hittade Wyvern, ett lyxigt hotell, men med hyfsat pris.

När vi höll på att lossa packningen, öppnades himlen och varmt, intensivt regn som det inte föll i droppar, utan strilade ner, som i duschen. Diken & gator svämmade över. Fixade torkning av allt som blivit blött, genom att dra på värmen, ökade fläktens fart. Rummet såg ut som ett tonårsrum=klädkaos. Hittade några torra plagg, kollade TV vädret.

”60-taggaren” bjöd på en stänkare & tilltugg före maten. Vi hade mycket roligt åt servitören i hotellmatsalen, som lyckades strula till varenda sak han skulle göra. Trots det, 4-faldiga leven & sånger, för jubilaren, historier, skratt, tills tröttheten gjorde sig påmind.

In till rummet, som nu hade bastuatmosfär. Men mycket hade torkat, så vi anpassade temperaturen till sovvänligt och törnade in.

Mätarställning 2641
Från start       2569 = 72 miles x 1.61 =  116 km

DAG 9

Sol & lite kyligt. Vaknade av trafik utanför fönstret. En oändlig rad av pickuper med båtar på släpen gled fram till rampen vid fiskeklubben mitt emot, för helgfisket. Mäktig syn.

Planerat att trots gårdagens korta tur, försöka ta oss till Gainesville, en 30 mils resa. Planerad start 08:30 blev 09:30. Det tog 1 timme att få fram frukosten. Vi körde småvägar, mot lunchen i S:t Petersburg. Hittade ett matställe i hamnen. Friscos restaurang. Mycket båtfolk. Efter att vi fått maten, dök restaurangbasen upp och ville höra vilka vi var. Stor glädje när vi var Svenska HOG:are. Stolt hämtade han sin plånbok och visade alla sitt HOG medlemskort. Efter maten fick alla en gåva av honom. Kul.

Klockan tickade på och omvägen via den spektakulära bron hade förlängt resan med c:a 10 mil, men det var det värt. Snabbt upp på highwayen för att köra igen tiden. Pyttsan, km-vis vägarbete+olycka, ingen möjlighet att vända, gav ingen hög snitthastighet. Men vi belönades med att få sitta länge på våra HD. Vi nådde Gainesville vid 20 tiden.

In på hotell för att fixa logi. FULLBELAGT. P.g.a. dragrace-tävlingarna fanns inga rum i närheten heller, enl. receptionisten. Men då tog Ebbe & Lars hotelldatorn och sökte ett motell med 4 rum. Duktiga pojkar. Efter 12 timmars färd, ½ 10 på kvällen, ingen middag men dusch och raskt in i ”snarkofagen” .

Mätarställning   2911
Vid start             2641 = 270 miles x 1.61 = 435 km

DAG 10

Väckning 06:30 frukost 07:00. Lars, Hans-E. Leif, Ebbe & jag sadlade ”järnhästarna” i vått morgondis och ställde kosan mot GAINESVILLES 2010 GATORNATIONALS DRAGRACEARENA, som samlar rekordsugna deltagare från hela landet. Mycket publik & hög stämning med en smärtsamt hög ljudnivå. Öronproppar obligatoriskt.

Vi, med MC fick ett fördelaktigt parkeringsområde alldelens vid entren. Fram till 17 pågick tävlingarna i ett rasande tempo, blandat med lite jippon. Hann knappt få i oss något matnyttigt. Efter finalerna tog vi oss snabbt ut till hotellet, där dom andra vilat upp sig ordentligt. Middag & gonatt.

Mätarställning  2943
Vid start           2911 = 32 miles x 1.61 = 52 km

DAG 11

Start 09:00, mot okända mål. Harleyaffären i Gainesville hade måndagsstängt, men fick bild på en HOG-gris eller 2 och alligatortämjare. Ut på småvägarna mot västkusten, lätta moln men kyligt. Tröjor & handskar på. Hittade en öppen HD butik i HOMOSASSA, där några investerade i bl.a. nya hjälmar. Kurt på grund av att tidens tand gått hårt åt den gamla hjälmen. Stor rea på 08-09 års Harley.

Snabbt lunchstopp och tankning på mack, som hade slut på ”soppa” i flera av tankar. Hjälpte ungdomar, som hade fått en bil, men inte en ”susning” hur den funkade. Allt var löst och rackligt. I sadlarna igen.

Stannade för ”kisspaus” på restaurang i Palm Harbour. När vi skulle åka, såg någon, 2 Ferrari längre fram. Svängde in på Ferraributikens parkering. Snabbt dök en prydlig man upp i dörren och vinkade bort oss från parkeringen. Jasså, inte välkomna, tänkte vi. Men vad vi bedrog oss. Vi blev dirigerade att ställa HD:arna med Svenska flaggorna, framför skyltfönstret, som ett blickfång ut mot gatan. Dom var förtjusta över vårt besök! Vi hälsades välkomna och fick en lång guidad tur, med info om de nya bilarna, verkstaden, företaget o.s.v. Hade någon svensk hockeyspelare som kund. Vem det var ville han inte yppa av diskretionsskäl.

Nu var klockan 17 och dom skulle stänga. Inget problem. Tom Hassel, Sales & Leasing Professional, bryggde kaffe till oss alla, samtalade om ditt & datt, vi fotades av och med honom, tillsammans med den allra senaste Ferrarin. Den butiken hade redan sålt 24 Ferrari i år. Vi var överens om, och talade om detta för honom, att ALDRIG någonsin hade en säljare behandlat oss på ett så proffsigt och VIP-aktigt sätt, som han gjort på FERRARI of TAMPA BAY. Allra mest eftersom ALLA visste, att vi inte skulle spendera 1 cent i den butiken, någonsin.

TOM HASSEl, 1:a klassens representant, är värd all aktning. Han talade om att en bild på våra MC, som någon tagit när vi var inne i butiken, med Svenska flaggor framför butiken skulle vara med på deras hemsida tillsammans med text från vårt besök. Han ville ha del av hela vår resehistoria med bilder från vårt äventyr, för att publicera. Jag lovade skicka detta. Hedrande att man vill ha vår historia. Känner stolthet för detta. Vi tackade för oss och när vi tagit på oss utrustningen, kom Tom ut med gåva till oss i form av 1 kristallskulptur +1 lyxpenna med Ferrariloggor på.

Hittade logi i Clearwater, på Howard Johnson Hotel. Fina rum. Krisläge uppstod när Bertil hade borta pass & pengaväska. Alltid hjälpsamma Monica & Lars försökte hitta stället där vi åt lunch men ingen kunde komma ihåg var och vad det hette. Dom drog iväg. Kom strax tillbaks. Väskan fanns i packningen på MC:n. Sagolikt skönt att slippa skaffa nytt pass & annat. HUH.

Middag på KOBE restaurang där varje bord hade grillbordet infällt i matbordet. Egen kock tillagade vår mat på ett artistiskt och underhållande sätt. En hel show av matlagning. Häftigt & gott & mycket. Promenad till hotellet. Bokade rum i Orlando för ons-tor. Sovklockan ringde.

Mätarställning   3085
Vid start            2943 = 142 miles x 1.61 = 229 km

DAG 12

Hockeydagen med Tampa Bay Lightning mot Phoenix Coyotes.

Sovmorgon till 8:00. Till HD butiken för shopping, så det rök av bränd plast i kortterminalerna. Gled ut mot kusten vid mexikanska golfen. Ut på gamla bron, över sundet, som nu var fiskeställen. Kollade lokala fiskare och deras fiskemetoder. Pelikanerna var nästan helt orädda för människor, så vi fick se dom på nära håll. Lunch med hittills godaste hamburgaren & tankning, efter väg 41.

In till TAMPA och Hotel Howard Johnson vid arenan. Fräschade till oss, läskade oss i baren innan vi promenerade in till hockeytemplet i Tampa. Väldigt lite folk i arenan!? (vi kände igen oss från COOP arena i Luleå). Öhlund spelade inte, sjuk, men Hedman var med. Urdåligt spel, sövande, ingen stämning i arenan. Men vi var ju på NHL hockey. Tampa förlorade med 2-1.Traskade besvikna, hem till hotellet för vila.

Mätarställning 3169
Vid start          3085 = 84 miles x 1.61 = 135 km.

DAG 13

Sovmorgon efter hockeykvällen. Lastade hojarna en sista gång. Körde in till Orlando flygplats för att hyra buss, sedan till återlämningen av HD cyklarna.

Allt gick bra, men tog tid. Lunch. Sista köprundan i HD templet, buss ut till AmeriSuites Hotel i  Orlando. Relaxade en stund, packade om lasten med alla nya ”bra ha grejor” i vanliga resväskorna, träffades i foajen. Hittade ett Longhorn Steakhouse, där vi åt resans bästa mat. Avslutad med Irish Coffee med grön grädde (S:t Patrics Day).

Våra nya, trevliga, hjälpsamma, roliga, engagerade och kunniga bilförare/mclotsar/GPS-tydare/kompisar, Monica & Lars, bjöds av oss andra, på måltiden.
Promenad, mätta & belåtna, till hotellet. Där delades ut förtjänsttecken i form av Ferrarikristallen & Ferraripennan (Garanterat dom enda i JUTIS) till MONICA & LARS.
Det hade dessa 2, väl förtjänat. Ingen hade ställt upp så mycket för gruppen, under resan.
Packade färdigt & kollade vädret, Sova, sova, säng, säng, säng.

Mätarställning 3272
Vid start          3169 = 103 miles x 1.61 = 166 km

DAG 14

Upp, lämnade in bagaget till förvaring på hotellet, eftersom vi skulle hämta dessa vid 17 tiden. Bussen ut till Epcot Center, Disneyworld. Åkte en tur i vagnar på en bana, till forntiden och in i framtiden i en globenliknande boll. Fantastiskt att vara med om. Sedan tur med Disneys snabbaste bil. GM hade gjort en testbana som hade allt. Köade 80 minuter, åkte i 4. Vad höll vi på med?

Gick runt en stund innan färd till Florida Mall, ett jättestort köpcentrum som hade allt. Mot hotellet, för att hämta bagaget, till flygplatsen, lämna igen bussen, in genom tull, bagagekontroller, o.s.v. innan vi fick borda planet till Frankfurt, väntan där i 4,5 tim, till Arlanda, vänta 3 timmar, till Luleå. Home sweet home.

Adjö till resekompisarna och mot hemmet & familjen. Efter att ha vaknat torsdag 06.00(12:00 svensk tid), somnat Lördag 01:30 = 36,5 timmar, kändes det skönt.

Äventyret på våra HD:mc har gett oss 2239 km av körglädje. Alltid ett nöje att köra HD, allra helst som nu, i Florida USA.

Att vara Svensk och köra HD i USA, uppmärksammades och uppskattades, av väldigt många personer under vår resa. Man blir stolt, varm och rörd av vänligheten.

Har Du möjlighet: Stick västerut, när Du kan.

Tips till andra som tänker göra resor: 1 GPS leder + 1 GPS sist i kön. Skaffa bra GPS & kartor. Lär kolonnkörning. Träna om & om igen på dessa 2 saker, så går allt mycket lättare.

Ebbe, kan ge tips om GPS och kartor: 070-6575856
Kolonnkörningsregler hittar ni på nätet.t.ex.: www.hog-lulea.com

Vid pennan
Kurt Eidegren
kurt.eidegren@telia.com