HARLEY OWNERS GROUP
 LULEÅ CHAPTERS IRRFÄRDER
i USA (the land of milk and honey,  fel, Harley)
5-17 MAJ 2008
Deltagare:
Irene & Ebbe Carlsson
Anita & Leif Lundström
Eva-Britt & Dennis Sundgren
Britt-Inger & Kurt Eidegren

Prelude

Efter hojsäsongen 2007 skapades intresse för en tur över atlanten, till drömmarnas stad, LAS VEGAS, för HD-åkande i annan miljö.
Efter mycket snack hit & dit, blev det till slut 14 st, som skulle kunna tänka sig att haka på resan.
Konsulterade dom intresserade för tidsförslag, avresa, längd, för resan
Tog kontakt med resebyrå för kostnadsförslag, kollade HD hyra, tittade på resrutter, övernattningar o.s.v.
När allt detta var klart presenterades detta för de intresserade.
Som vanligt passade det inte alla, det gör det ju aldrig, vi valde ut reslängd o datum.
Avresa 5 maj, hem 17 maj.
Då var vi bara 10 st kvar.
Beställde resa och hojar.
Då blev 2 st med hus och avbokade resan.
8 st kvar.
Därefter träffades vi 8 några ggr för att planera resan i stort. Vi kom överens om att vi bor 2 nätter lyxigt på Hotell LUXOR när vi anländer samt 2 nätter på det berömda GOLDEN NUGGET, mitt på nöjesgatan Fremont Street, innan hemresan från LAS VEGAS.
Att vi skulle till Hooverdammen och Grand Canyon, försöka hinna med västkusten vackra väg 101 mellan Los Angeles och San Francisco var planen, övriga resmål fick ödet utse. Nog om detta, spänningen & förväntningarna steg ju närmare resdatumet vi kom.

DAG 1

ÄNTLIGEN var den stora dagen här: Vi steg på planet till Arlanda fvb till Chicago och slutligen landade vi i drömmarnas/förväntningarnas LAS VEGAS.
Vi hade då tillbringat 19 timmar på resande fot, från Kallax till Las Vegas + tid före och efter så blev det över 25 timmar sedan vi steg upp

Leif fastnade i säkerhetskontrollen, blev utsatt för långa kontroller med metallsökaren, fick visa både det ena & det andra, innan han i nåder fick komma in i landet. Döptes därför snabbt till IRONMAN. Ebbes & Irenes väska med bl.a. mc-kläder var på rymmen. Skulle levereras till hotellet när dom hittade den.

Checkade in svettiga, hungriga och trötta på Hotel LUXOR,  byggd som en gigantisk pyramid i svart glas,  med 4804 rum. Snabb recond av deltagarna och ut på sta´n för att få nå´t inombords. Hittade en uteservering (det fanns inte många i den sta´n) vars personal hade mycket i övrigt att önska, men ”BIG ASS” hamburgarna och salladerna smakade bra efter flygmaten.

Kort promenad till hotellet/casinot, inget spel den kvällen, köpte vatten, Ebbes & Irenes väska hade inte kommit, dusch och övertrötta i säng vid 23, lokal tid. Planerad frukostträff 09:00 på hotellet i morgon.

DAG 2

Natten har varit vederkvickande för alla HOG:are.”Morgonfrukosten” blev till en ”brunch”: Pannkakor med lönnsirap, pressad potatis, korv, bacon, rostat bröd, marmelad, kaffe, te & juice försvann i rasande takt i HOG:arnas trynen, och gjorde oss klara för mångas dröm, att live få njuta av LAS VEGAS.

Klart, soligt 30-35 gradigt väder värmde oss mer än vi var vana vid, men det torra klimatet i öknen gjorde temperaturen uthärdlig under promenaderna längs den beryktade ”stripen”, huvud & nöjesgatan,  som kantas av det mest osannolika kreationer av byggnader som inte gav fantasin något spelrum, allt man kunde och inte kunde tänka sig fanns att skåda. Efter stripen finns utbud av allehanda varor och tjänster som erbjuds av snabbkäftade killar och tjejer. Ingenting var omöjligt, inte tidpunkt heller.

Vi besökte bl.a. HD-CAFE, där HD:ar av många varianter hängde i tak och kom farandes på linor i taket och högt upp efter väggarna, inne i cafeet. Maffigt
Se´n bar det av med shuttlebus till HD uthyraren för köprunda och rek. av hur det skulle gå till när vi i morgon skall hämta ut ”pärlorna”, våra hyr-HD.

Köplustan tillfredsställdes av det stora utbudet av märkesartiklar, timmarna gick och kassar fylldes, kreditkorten dränerades i rask takt, nästan så det luktade bränd plast. Tur vi hade ”brunchat” eftersom ingen kom ihåg att stoppa i sig nå´n lunch. Shuttlebussen tillbaks in i centrum, Släpade alla ”fynd” till hotellet , där vi tog oss en svalkande kall öl. Därefter var det fria aktiviteter, dvs bad, mera inköp, powernap efter vars & ens önskemål.

Kvällen började med middag på HD-cafeet utomhus vid ”stripen”. Gatulivet sorlade av otaliga  människor av alla nationaliteter,  vandrande upp & ner efter sidewalken, bilar som Ferrarri, Lambourghini, Humrar, specialbyggen av limousiner , den ena värre än den andra,  hördes ljudligt mullra fram tillsammans med HD cyklar längs gatan. Ett fantastiskt skådespel i skenet av sprakande neonljus. God, närande mat i väntan på ”DET STORA ÄVENTYRET” i morgon.

Dags att sortera packning för det som vi skulle lämna i resväskorna, som fick förvaras hos uthyraren tills vi återvände och det som skulle följa med oss i HD-packväskorna.
Dags för vila vid 24-tiden, möra av dagen, värmen suger. Somnade ovaggade och sov hela natten. Ebbes & Irenes väskor hade inte kommit när vi lade oss. Krisvarning eftersom dom innehöll mc-kläderna. Vi visste ju inte var vi hädanefter skulle bo, utan ta dagen som den kommer, då kunde vi ju inte ”eftersända” bagaget någonstans, om det skulle dyka upp.

Dag 3

Halleluja, Irenes & Ebbes väskor hade anlänt under natten, allt åter frid o fröjd.
Väckning/frunch vid 8-tiden, utcheckning, bagaget in i taxibilar, till HD-uthyraren (världens största, vad annars, uthyrare med ständigt 50-100 HD ute per dag) Varmt, soligt, torrt, spännande.

Det tog tid att kvittera ut hojarna, flytta in bagaget i mc-väskorna, prova hjälmar osv.
Kurts HD:s mätarställning avlästes till 11913 miles vid starten.
Vi gick igenom GPS o kartor. Kurt skulle vara guide, gick åt h..vete, svårt att mästra en HD-modell man aldrig kört förut, en GPS som man aldrig använt, vägskyltningssystem som var annorlunda, men vad gjorde det. Vi kom fram till Hooverdammen för ett kort stopp. Inte så himla märkvärdig, tyckte vi som sett våra lokala dammar! In med vätskebristreducering (vatten) i struparna och kurs mot Grand Canyon.

Vi hittade Route 66, svängde in på den berömda vägen i lugnt tempo, inte mycket att se, bara enorma slätter med glest, och då menar vi glest, mellan enstaka hus långt i fjärran, några mineralletarplatser med många baracklängor och stora högar av olikfärgad sten från gruvbrytningen, dallrande i värmen en bra bit från vägen. Stannade på ett byafik, fick god lunch i rustik präriemiljö. En lite underlig figur spelade biljard och påminde om dom i filmen ”Den sista färden” OK, ut i solen 38 c, skyddsfaktor 30 på kinder, händer, armar & ”näbbar”,  ut på 66:an. Stannade till vid en Route 66 butik för att fylla på souvenirförrådet, fotodokumentera att vi minsann hade kört 66:an, och i sadlarna igen.

Dagen började lida mot sitt slut, nattviloplats skulle letas. Fick tips att åka till WILLIAMS stad, där det skulle finnas bra logimöjligheter, allt annat hördes vara ”sunkigt”. Chansade  på en ”genväg”, ut på dammiga slingrande grusväg, över den oändliga prärien. Efter en lång stunds dammande kom vi på att inte f.n var det nå´n genväg, den ledde inte ens till Williams! Tvärvände i gruset, tillbaks.

Färden över den torra prärien påminde mig mycket om 4 hästar med sadelväskor och 8 ryttare, likt i gamla cowboyfilmer, där de 8 hjältar nyss räddat fattiga innevånare i liten enslig präriestad från slödder, och som nu red iväg, med dammet yrande om hovarna, rakt in i den nedåtgående solen, för att likt dimfigurer försvinna i fjärran.    Häftigt.

Dagen försvann, mörkret sänkte sig, kylan kröp in i skinnet. Kändes inte lika kul,  eftersom vi inte var klädda för detta. Vi pinade oss fram mot Williams, tempen sjönk till 14 grader, som kändes iskall efter dagens upp mot 40 grader. Stelfrusna tog vi oss in på Holiday Inn Motel. Iskalla, hårda, norrlänningar skakande av köld vid +14 grader.!!!!!!!!!!!!!?
Nåväl in på rummen av med dammiga kläder, på med nya, ner till restaurangen, middagsdax, upp till varm dusch, nattsärkarna på, vid 22 tiden. Godnatt.
Vi hade då kört 256, 8 miles = 41 mil på 9 timmar. Tidsplanerna fortsatte att spricka.

DAG 4

Efter en skön sömn, i varm bädd, stundade morgonenbestyren, olika tidigt beroende på person. Frukost åts när det passade. Packade ”springarna”, tankade, drog iväg mot Grand Canyon. Vi skippade genvägar och avsåg att ta raka spåret mot målet, gick inte bra, missade avfart som gav oss oplanerad rutt, men vi fick se mycket, bl.a. Flagstaffs gator 2 ggr,  innan vi krånglade oss ut i naturen, där en skallerorm fick sätta livet till för vår framfart, och tog oss fram till Tusayan, där vi bokade helikoptertur för alla 8, till fredag morgon. Stannade till vid en indianbutik med innehåll likt” Vippatores i Överkalix” men i indianstil, shopping, en upplevelse bara det. Britt-Inger kommenderade Kurt att ställa sig mot en hel vägg av kranier från öknen. Hon påstod  att han passade bra med dom andra ”dödskallarna”. Det är kärlek det.

I  Tusayan,  hittade vi ett hotell som ville ha 260 usd/natt, för dyrt tyckte vi. Delade upp oss för att hitta billigare boende, vid återsamlingen visade det sig att lägsta pris blev 80 usd/natt på ett motel, 7 MILE LODGE. Det tog vi. Rörde på sittfläsket med en rask promenad till de matställen, som bjöds. Fastnade för ett stekhus. Där hade vi 8 en stojig, glammig, skrattig , uppiggande stund med mat från Leifs obligatoriska file, till de som tittade på midjan, som börjat växa, salladerna, vådligt stora portioner sköljdes ner med vin & öl (skallerormsöl fanns på menyn även d:o kötträtt,”vår orm ?”)

Vi trivdes, berättade historier till de övriga matgästernas stora glädje. Två blåhåriga, strassprydda, damer i mogen ålder tyckte vi hade så kul, att dom ville flytta till vårt bord. En annan dam kom fram för att fråga om vår brytning och när hon fick veta att vi var svenskar, hämtade hon kort på sitt barnbarn som bodde i Tyskland. Vi fick uppskattande leenden & vinkningar från gäster & personal när vi bröt upp från bordet. När vi skulle betala fick vi rabatt 30 usd för underhållningen. Vi är nog artister åxå.

Den uppsluppna kvällen avslutades på ett rum med en nattfösare. Nattinatti följde.
Planen för morgondagen var även den fixad.

DAG 5

Ännu en god natts sömn, väckning 06:25. Tidig, mastig lunch, iväg till helikoptrarna.
Dom tog oss ner i och runt Grand Canyon med Coloradofloden längs ner i botten, som syntes likt ett litet grönt snöre. Den mest facinerande, storslagna, magnifika, kittlande naturupplevelse vi någonsin skådat. Kan inte med ord beskrivas, måste upplevas.

Men den största prestationen gjorde våra tjejer som allihopa åkte med. Killarna gav kramar, high five, guldstjärna till Irene, Anita, Eva-Britt och Britt-Inger. In i nationalparken Grand Canyon, strosade runt canyonkanterna, mäktiga vyer. Sökte fikaställe. Drack det dyraste kaffet på hela resan + glass, underbar & dyr. Souvenirhandla.

In till byn, lasta åken, tanka och näsan inställd mot västkusten. Stopp för vätska åt alla och även till fordonen, mer mc-åka tills vi nådde Prescott, tankning anbefalldes. Kurt slant med stödbenet, klämdes mellan Elektrans tank och en betongpelare, Dennis löste problemet genom att lätta på trycket, ta bort 350 kg HD från knäet (hygglig pojk, den). Blev rekommenderade att övernatta på orten, eftersom kommande sträcka bara innehöll orter med upp till 50 invånare, ofta ”inavelsträskare”. Vi stannade hos Prescotts farmacia eftersom Kurts ben nu svällt upp och inte längre rymdes i byxan. Träffade stan´s komiker alias apotekaren, som fixade bandage o smörja för benet och som när Ebbe drog ett skämt som vi skrattade åt, påpekade han att det var han, som ägde butiken och han som skulla dra dom roliga historierna (på skoj).

Dags att ragga logi. Skickade ut en orakad, svartglasögonprydd Dennis på jakt. Han besökte några ställen, som så fort han visade sig, påstod att allt var utsålt, nu och i all framtid. Påminde om filmen Easy Rider. Skickade Irene till nästa ställe, och se,  plötsligt var vi hjärtligt välkomna.!!! En liten ”stänkare” på Kurt & Britt-Ingers rum, innan matställe söktes, Halkade in på ett som det visade sig helt underbart ställe, med(som vanligt) kanonkäk & god kall, svalkande öl. Se´n dags för planering, av morgondagen: tidig avfärd, köra så länge rumporna inte visade tecken på kallbrand, mot västkusten och Los Angeles, tidsplanen mycket sinkad. Ännu en fantastisk dag var tillända. I snarkofagen kl 22:30

DAG 6

Lördagsmorgon, tidig gryning i Prescott, solen hade inte orkat ut med sina första strålar förrän HOG-arna från Sweden hade packat sina väskor, rensat ”gaddarna”, blaskat morgonsömnen ur ögonen och var på väg till frukosten, Spartansk denna gång. Nu kom den första värmande strålen över horisonten i sadlarna, ute på vägarna 07:15. Kylan höll i sig nå´n timme, men sedan blev det till att ”strippa” av sig plagg efter plagg. Upp till över +42 grader C uppmättes under färden.

Heta vindpustar, som påminde om hetluften från järnverkets tappningar, riktigt brände i skinnet. Smala, kurviga, och då menar jag kurviga vägar, ville aldrig ta slut. Medelhastigheten var väl 40-45 km/tim. Korta 5 min stopp varje timme för vätskepåfyllning & fruktstund. Lunch i liten håla med god närande mat, tankning,  påfyllning av vattenförråd & frukter. Passerade Congress-Aguila-Vicksburg, mindre samhällen efter riktiga ”yiiiiiihaaaa” vägar D.v.s. vägar som aldrig slutade svänga och inte var plana. Lycka för en del, inte så kul för andra.

Men så slutligen fick vi upp farten när vi äntrade Highway 10 och  med farter mot 120-130 km/tim,  som vi väl hade behövt hela resan för att nå västkusten. Men klockan gick fortare än planerat, så när vi via Indio, Salton City, mot Mexikanska gränsen, på oändliga prärieraksträckor med vägar spikraka o långa så de försvann i horisonten, nådde golfklubben San Vicents Inn & Golfcource, på vägen mot Escondido, c:a 80 km från västkusten,  tog vi in där för nattvila. Vi nådde, som politikerna säger, inte ända fram, men det hade varit givande, men tröttsamt att starta 07:15 och vara framme vid pass 21:00 D.v.s.c:a 14 timmar på 1 dag. Hade kört 428 miles = 685 km.

Kanonfint ställe god mat ånyo, gjorde att spänningarna släppte och det muntra gänget blev normalt trivsamt igen. Men säg den glädje som är beständig, trötta huvuden, stelnande leder skickade oss i säng efter att varit uppe i 19 timmar. Ännu en strong prestation av tjejerna i baksitsarna, som tålmodigt, lite rädda ibland, klarade av detta på ett fantastiskt sätt. Guldstjärna igen till ”huskorsen”. Lite nervarvning innan John Blund tog oss in i drömmarnas rike. Den längsta dagen på MC denna turné var tillända.

DAG 7

Frukosten inställd på hotellet p.g.a. Amerikas Mors Dag. Dennis tog sin springare till närmsta vattenhål för att bunkra proviant. Det blev till en utmärkt lunch, som intogs på altanerna med utsikt över golfbanans atleter, eller…? Alla körde golfbilar från bilparkeringen, runt golfbanan tillbaks till bilen och lämnade dessa vid bilarna, vilket fick oss att tycka att det var de lataste ”sportare” vi sett. Man tog max 5 steg till bollen vid varje stopp, oavsett åldern på spelarna. När sedan en sportsman, blossande på fet cigarr, som lades i gräset när det var dags att svinga klubban, funderade vi på vad, detta är för sport. Moderatbandy,  tvi håle.

Nåväl, vi tog det lugnt en stund efter gårdagens påfrestningar och inväntade att solstrålarnas ljus skulle väcka våra livsandarna till fortsatta äventyr.

”Upp, upp och iväg” var parollen på lika krokiga vägar, skall dom aldrig ta slut tyckte några. Men vi nådde så motorvägen, som skulle ta oss till det ändrade målet, Ocean Side, vid västkusten, mellan San Diego o Los Angeles.Snabbt framme, paus vid piren som stack ut i Stilla havets vågor. Skickade 2 man på rumsjakt. Detta fixade dom till allmän belåtenhet, några kvarter från strandpromenaden, beachen och stans centrum. Hotel LA QUINTA var perfekt. Det blev vårt hem i 2 dgr. Skönt med en kortdag + 1 helt ledig dag. Luften var fuktigare, värmen en bit över 23 grader och en bris påminde oss om en bra svensk sommar. SKÖNT.

Avslappnat strosande längs stranden, på piren, där vi såg vindsurfare vänta på bra vågor underhållna av en busig säl, fiskare, varav 1 drog upp en ½ meter stor rocka när vi passerade. Fiskaren sa, att hade han fått 1 dollar per bild som togs, hade han varit rik nu..

In mot centrum, för fönster- och riktig shopping. Kollade den lokala marknaden. Kort vila på rummen. Nu bjöd Leif - Anita på muskeavslappnande dryck,  innan middagen som bestod av en superb morsdagsbuffe vilken intogs på en servering, med underbar utsikt, perfekt personal, överdådiga bufferätter för alla smaker. Där stannade vi tills personalen på fint sätt påpekade, att dom stängt för ½ timme sedan. Vandrade sakta hemåt i ljummet väder med några regnstänk, upp på rummen, kollade TV utbudet.
SOVA , SOVA,  SÄNG,  SÄNG,  SÄNG.

DAG 8

FRIA AKTIVITETER HELA DAGEN.
Sovmorgon tills man vaknade, strosade runt i stan, snackade med bilhandlare. Fick veta att nu sålde Amerikanerna sina stora pickupar med bränsletörstiga motorer p.g.a. att bensinen kostade 5:70/lit. (Reapris tycker vi) Men en stor pickup med stor hemimotor såldes från 15.000 USD,  panikaffärer. Rena klippet om vi ville köpa hem sådana. Tittade in till en lokal chopperbyggarverkstad, där ägaren välvilligt guidade oss runt och berättade om sitt jobb. Intressant.

Tjejerna sökte juvelbutiker, men hade svårt att hitta nå´t intressant. Tack och lov för det. Hem igen för powernap, pillade lite i Kurts Elektra Glide för att försöka få igång laddningen till GPS:en, säkringen hade gått, fixades, sen ner till marinan för käk. En restaurang med fin utsikt över Stilla havet, båtarna och med välkomponerade menyer välkomnade oss. Kul ställe, med show av personalen till födelsedagsgäster och till barnen. Proffsigt
Vandrade genom små regnstänk hemåt för vila.

DAG 9

Morgonfika, packa ner det som packats upp, checka ut. Planen var att i dag ta det lugnt och i sakta mak dra oss mot kusten,  upp mot LA på väg 101,  den vackra kustvägen, sedan en serpentinväg mot Perris, därefter Highway 10 mot Las Vegas.

Planen sprack efter 2 minuter, Väg 101 fanns inte kvar, vi irrade omkring än på brandstationsområdet än in på militärbas, där vi höll på att ta värvning, men till slut irrade vi oss till vägen mot målet. Träffade en polis som vi rådfrågade om den vägen, han undrade om vi verkligen skulle ut på denna ”ugly” väg. Vi påpekade att vi heller inte var så fagra, så det passade oss bra. Han skakade på huvudet och förvarnade akuten. Den ”ugly” vägen visade sig vara en WOW-väg, kurvig, doserad, svängar på 240 grader än höger, än vänster, inte en endaste kort bit raksträcka. Fotstöd skrapade asfalten, växellådan fick jobba, armar brottades med styret, svetten rann, kurva efter kurva. Förarna hade ingen möjlighet att se sig omkring, bara 100%  koncentrera sig på vägen Eva-Britt satt som gjuten i sadeln, medan Anita for som en obestämd artikel, åt alla håll, för att fotografera under färden UNDERBART.

Efter att ha passerat en bergskam, stannade vi på en stor p-plats, och långt därnere, omgärdad av höga berg, en stor platå, med en stor stad mitt på platån låg etappmålet, PERRIS.

Slingrade oss ner, i stanken av brända lameller och bromsar från de stora lastbilarna, sökte matställe och fram med GPS & kartor för nästa mål. Ingenting stämde. Kollade med lokalbefolkningen. Dom påstod att staden hette PALM SPRINGS, sökte förtvivlat i kartan. INTE NU IGEN. Värst hittills, vi hade kört fel över c:a 10 svenska mil. Kanon, för nu har vi varit i Palm Springs åxå.

Se´n var det lätt att hitta 10:an mot Vegas. Oerhört många långtradsre som skymde solen , trafikerade vägen. Man blir liten när man på MC blir omringad av stora bullrande tradare i över 100km/tim, med dom enorma däcken väldigt nära våra armbågar.

Ett kollosalt område med vindkraftverk, mer än 1000 vindsnurror på samma ställe passerades. Plötsligt, HARLEYSHOPSKYLT. Oplanerat stop, snabbt in i butiken. Där fanns det ”brahagrejor”. Bl.a  T-bags, mc-väskor, för 1600 skr som kostar över 4000 hemma. Rena klippet. Stannade ca 1 tim. för ”kassadränering” i shopen.

Kurt tyckte att det vore intressant med ett riktigt motell som på bio, lite sunkigt. Så Ebbe lotsade oss till ett sådant. Fönsterrutor ersatta av plywoodskivor, trasiga dörrar var hans förslag. Turligt nog fanns det inte plats för oss där. Men nog f..n hittade han en liknande lösning, en bit längre ner på gatan. OK vi fick väl ta det då, även om det luktade ”det lilla horhuset på prärien” inne, airkonditionen vrålade som VILDHASSE på Jokkmokksmarknaden. Pittoreskt så det förslog. Raggardusch (deo under armarna), travade upp för backen mot matställe, när vi nådde krönet bredde ett otal motell/hotell med snygga fasader, gräsmattor, fontäner, välkomnande ljus, ut sig som ett pärlband, framför oss. Men har man tagit f.n i båten får man ro han iland. Käket superbra igen. Tillbaks till, vad det nu var, för vila. Stängde av ”Vildhasse” när temperaturen var bra.

Vaknade vid 04 snåret, när jobbarna som befolkade motellet, skulle till arbetet. Man startade sina arbetsfordon, varmkörde, snackade högt, tutade för att väcka sovande kompisar och drog iväg. Det var den natten, men vi doftade ”gott” i alla fall. Tur vi inte hade täckta bilar att färdas i.

DAG 10

En sorgens dag grydde. Sista dagen med våra trogna ”springare” HD-arna.
Lunch, soppapåfyllning och som tur var, 25 mil kvar i sadlarna. Alltid något. Upp mot bergen som omger öknen med Las Vegas, skönt, men lite kallare ju högre vi kom, men på baksidan, stekhet öken, en obarmhärtig sol skickade sina strålar som vassa spjut mot oss. I farter mot 130 km/tim efter spikrak nästan oändlig väg, rakt in mot Las Vegas famn, kändes det ännu varmare,  men nu var fuktigheten borta. Stop för fruktstund, vätska o bränsle.

Vi nalkades Las Vegas i god fart. GPS:en & Hr Carlsson lotsade oss genom stadens labyrinter mot uthyrarens plats. Gjordes UA. Med vemod fällde vi ut sidostödet för sista gången, denna resa, kändes svårt.

Mätarställning vid start 11913 miles och nu 13375 d.v. s.  1462 miles = 233.92 mil
Men, bara in efter resväskorna, packa över fynden och det lilla vi haft med oss vid utresan. Det blev trångt i alla väskor & kassar. Hojarna besiktigades och fick godkänt, inga skavanker. Shoppa i butiken, äkta HD jeans för 260 skr mot 13-1500 hemma bl.a.

Beställde taxi till Golden Nugget Hotel & Casino på Fremont Street. Väl framme besannades att Vegas är en helgalen stad. Lyxigt stort, glittrande, sprakande sagolik, fantasirik & mycket ”knäppt”.

Hotellet bjöd på enorma rum med lyxinredning, överallt i hotellen/casinona, öppna 24 tim/dygn, alltid full rulle i stan. Uppackning, dusch (riktig denna gång), ombyte, in i baren för svalkande drycker. Leif & Anita hann bada i poolen åxå. Underbara revbensspjäll åts på en BBQ restaurang.

Ut i overkligheten, Freemont Street, där en 200 meter och 50 m bred kupol monterats upp utomhus över gatan. Den bestod av 1000-tals plattor med elektronik o lampor. Plötsligt släcktes alla neonljus på gatbiten och ett fantastiskt ljud/ljusspel utspelades högt över våra huvuden. Det följdes av artister som spelade & sjöng så det stod härliga till, lite reklam visades även. Detta pågick ett tiotal minuter innan gatan återgick till glittret & ljuset.
200x50 m = 10000 kvm, det är vad dom kallar storbildstv. Huvvaligen

På gatan fanns artister/konstnärer som ritade karikatyrer, skrev ditt namn på ett riskorn och gjorde sedan ett smycke av detta, målarkonstnärer som på några minuter med sprayburkar framkallad de mest fantastiska bilder man skådat. Galanta damer som visst hade nå´t att visa oss män, men fruarna tyckte att det räckte med vad vi fick se hemma, och dom brukar ju ha rätt.(eller….?) På alla hotell-Casinon var ruljansen i full gång dygnet runt. Bara det ett overkligt intryck.

Var och en strosade runt och sög i oss intrycken så länge man orkade och till sängs nå´n gång på nattkröken.

DAG 11

Hela dagen på upptäcksfärd i Las Vegas, många låg och stekte sig i solen, badade i den varma poolen eller åkte rutchkana genom det enorma akvarium vars glasväggar bildade fond i poolen. Röret var genomskinligt, så man åkte rakt genom fiskstim, hajar, rockor. Vilken grej. Lätt lunch och fortsatt avslappning i värmen.

Åt middag på en av de få restauranger som hade uteservering. Lite avslagen stämning, eftersom detta var ”sista natten med gänget”. Britt-Inger avslutade dagen med att fördubbla sin insats i spelhallarna.

Men det har varit ett fantastiskt gäng, som stått ut med varandra utan kiv, strapatser, långa dagar, god mat(bantning följer), inget gnäll= UNDERBART RESSÄLLSKAP PÅ EN SAGOLIK RESA.

Men allt har ju ett slut..
Vi skulle ju upp och vara klara för färd från hotellet kl 06:00.
Avslutade dagen med strosande på Fremont Street, hemåt, packa ihop sitt pick & pack, dyka i sängen. Gonatt.

DAG 12

16/5 + tidsskillnaden gjorde att vi landade i Svea rike den 17/5

Taxi 06:00 till flygplatsen i L.V. byte i Chicago och Stockholm i Luleå vid 11:30 tiden
5 grader, regn, fy tusan vilken skillnad.

Kvar finns att minnas, sortera intryck och drömma om nya äventyr, med lika goda kamrater.

Vid pennan
Kurt Eidegren